Det eviga diskussionsämnet inom branschen är ju var gränsen går mellan att man inspirerats eller kopierat. Det är ju klart att man inte uppfinner hjulet igen och man stöter säkert på liknande saker som andra gjort. Frågan är om någon erkänner att man kopierat något man sett? Risken är nog större att man finner på någon efterkonstruerad ursäkt till hur det kunnat bliva så här.
I logotyperna ovan så ser jag tydliga likheter och det gör säkert du också. Men frågan är om det är plagiat? Vem som var först har inte någon aning om. Vem Hemtex är vet du säkert, men att Him + Her är ett designpar från London vet du kanske inte.
Var går då gränsen? Vad får man göra? Jag har inte svaret på det, men vet var jag står. Jag har haft chefer som bett mig rita av design som de fotograferat någon annanstans i världen, och det känns inte bra! När detta sedan presenteras för kunden som blir eld och lågor, så kan jag inte känna någon glädje. Jag kan med rak rygg säga att jag aldrig presenterat något sådant för någon kund.
Det är ju bara veckor sedan en prisad naturfotograf erkände att han monterat in djur i sina bilder för att de skulle bli fantastiska.Det är just denna medvetenhet som jag irriteras över. Hur kan man stå rakryggad och ta emot pris, när man vet att det som prisas är fejk eller plagiat?
Ärlighet måste väl ändå vara längst, eller? Sen måste vi våga ifrågasätta, även om personen bakom är hyllad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar